Translate

onsdag 1 februari 2017

Påsk

Barnen fortsatte att komma till oss varannan helg hela vintern.
Påskhelgen kom och med den var huset fullt igen. Mina syskon med barn kom på skärtorsdagen.
På Långfredagen hade det börjat blåsa upp ordentligt. Gustav och jag bakade bröd. Fyra limpor stod i ugnen när strömmen plötsligt gick. Usch sa jag hur ska det nu gå med brödet? Det var ens en gång inte gräddat till hälften så jag lät det stå kvar i ugnen. Erik ringde elleverantören som inte visste när strömmen skulle komma tillbaka. Han sa att förmodligen hade flera träd fallit över ledningen och det skulle ta tid innan allt var röjt.
Nu blev det verkligen besvärligt. Värmen i huset kom från den vedeldade pannan. Men som tur var var ledningarna så pass grova att värmen gick runt av självtrycket. I Lillstugan gick det inte att värma upp när elelementen inte fungerade. Men där gick också att elda så det var ingen fara. Värre var det för alla barn som bodde på loftet. Till dem fick vi bädda med madrasser i vardagsrummet och elda i öppna spisen.
Men toaletterna fungerade inte de heller. Det rann en bäck precis utanför huset och svågern bar hinkar stup i kvarten för att vi skulle kunna använda toaletterna.
Men mat vad skulle vi göra med det? Långfredagen innebar alltid Lax i någon form och persikor med grädde. Potatisen var ju bara att glömma. Visserligen kunde vi äta den gravade laxen som den var men det var ingen som ville det. Så det blev filmjölk och smörgås till middag.
På påskaftonen kom strömmen tillbaka mitt på dagen. Brödet bakade sig självt och blev riktigt bra. Därefter var det bara att stoppa in lammsteken och koka potatis.
Vi dukade i matsalen och frossade i stek och gräddsås. Alla blev proppmätta.
Efter middagen letades det påskägg som jag hade gömt lite här och där. Det blev ett förskräckligt liv när alla barn sprang upp och ner i trapporna och vände på soffkuddar, öppnade skåp och drog fram stolar för att nå överallt. Det gällde att inte skvallra när man hittade ett ägg med någon annans namn.
Så småningom lägrade sig friden. Några tittade på tv. Barnen var på tredje våningen och berättade historier för varandra. Vi tjejer satt i köket med varsitt glas vin och pratade. Vi konstaterade att det var underbart att alla barnen i åldrar 7 till 17 år kunde umgås tillsammans på detta härliga sätt.
Påskdagen var hemresedag. Min syster och hennes familj hade längst att åka så de for iväg redan på morgonen. De andra stannade och åt rester av lax och lammstek till lunch innan de for sin väg.
På kvällen var vi alla trötta och belåtna med påskhelgen. Barnen pratade i mun på varandra och berättade vad som sagts dem emellan och vad som hänt. Men så småningom lägrade sig lugnet och Erik kunde läsa fortsättningen ur Bröderna Lejonhjärta.
Nästa dag åkte vi in till stan och vinkade av barnen vid busstationen. Det blev lite tomt i hjärtat för både Erik och mig. Vi åkte hem och tog en promenad i skogen med Caline och nytillskottet Buttan, en jättestor labradorflicka. Vi konstaterade att det hade varit en väldigt trevlig helg trots missödet med elen. Och vi såg fram emot att vara ensamma med barnen nästa gång de skulle komma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar