Vår

Under vintern hade Erik och jag bestämt att vi skulle gifte oss till våren. För att hitta en dag som passade oss båda med våra arbetstider bestämde vi oss för den första april.
Det var en strålande vårdag. Snön var helt borta men isen låg fortfarande på sjöarna.
Vi började dagen med frukost som vanligt. Hästar och hundar fick sitt. Sedan klädde vi om oss. Jag i röd klänning, med svart kavaj och Erik i ljusbrun manchesterkostym. När vi var färdiga åkte vi till stan och hämtade brudbuketten. Röda rosor som Erik hade beställt. Blomsteraffären hade stoppat i brudslöja också. Men det ville jag inte ha. så på väg till Nora, där vi skulle gifta oss, drog jag ur de vita blommorna och slängde ut genom fönstret.
Vigseln ägde rum hemma hos borgmästaren. Vittnen var hans fru och kontoristen. Själva bröllopsakten tog bara en minut och det var inte utan att jag kände mig lite snopen. Med vigselbevis och en liten statyett i trä av tre små gummor från Nora, som present åkte vi sedan till Stora hotellet i stan för att äta bröllopsmiddag. Oxfilé, glass och ett mycket gott rödvin.
Min lillebror Hasse som bodde i Lillstugan på Karintorp sedan ett år tillbaka kom och hämtade oss. Hasse hade arbetat på sin förskola på förmiddagen men hade tagit ledigt för att hämta oss. Vår bil lämnade vi i stan till nästa dag.
Väl hemkomna blev det fotografering. Hasse tog bilderna som blev mycket bra. Sedan bjöd han på kaffe med avec i Lillstugan. Han hade som vanligt eldat i den lilla kaminen i köket och det var 30 grader.
Efter en stund gick Erik in för att ringa till barnen och berätta om dagen. Jag satt kvar och pratade en stund och sedan gick jag också in för att ringa till Svante och berätta om bröllopet.

Påsk

Barnen fortsatte att komma till oss varannan helg hela vintern.
Påskhelgen kom och med den var huset fullt igen. Mina syskon med barn kom på skärtorsdagen.
På Långfredagen hade det börjat blåsa upp ordentligt. Gustav och jag bakade bröd. Fyra limpor stod i ugnen när strömmen plötsligt gick. Usch sa jag hur ska det nu gå med brödet? Det var ens en gång inte gräddat till hälften så jag lät det stå kvar i ugnen. Erik ringde elleverantören som inte visste när strömmen skulle komma tillbaka. Han sa att förmodligen hade flera träd fallit över ledningen och det skulle ta tid innan allt var röjt.
Nu blev det verkligen besvärligt. Värmen i huset kom från den vedeldade pannan. Men som tur var var ledningarna så pass grova att värmen gick runt av självtrycket. I Lillstugan gick det inte att värma upp när elelementen inte fungerade. Men där gick också att elda så det var ingen fara. Värre var det för alla barn som bodde på loftet. Till dem fick vi bädda med madrasser i vardagsrummet och elda i öppna spisen.
Men toaletterna fungerade inte de heller. Det rann en bäck precis utanför huset och svågern bar hinkar stup i kvarten för att vi skulle kunna använda toaletterna.
Men mat vad skulle vi göra med det? Långfredagen innebar alltid Lax i någon form och persikor med grädde. Potatisen var ju bara att glömma. Visserligen kunde vi äta den gravade laxen som den var men det var ingen som ville det. Så det blev filmjölk och smörgås till middag.
På påskaftonen kom strömmen tillbaka mitt på dagen. Brödet bakade sig självt och blev riktigt bra. Därefter var det bara att stoppa in lammsteken och koka potatis.
Vi dukade i matsalen och frossade i stek och gräddsås. Alla blev proppmätta.
Efter middagen letades det påskägg som jag hade gömt lite här och där. Det blev ett förskräckligt liv när alla barn sprang upp och ner i trapporna och vände på soffkuddar, öppnade skåp och drog fram stolar för att nå överallt. Det gällde att inte skvallra när man hittade ett ägg med någon annans namn.
Så småningom lägrade sig friden. Några tittade på tv. Barnen var på tredje våningen och berättade historier för varandra. Vi tjejer satt i köket med varsitt glas vin och pratade. Vi konstaterade att det var underbart att alla barnen i åldrar 7 till 17 år kunde umgås tillsammans på detta härliga sätt.
Påskdagen var hemresedag. Min syster och hennes familj hade längst att åka så de for iväg redan på morgonen. De andra stannade och åt rester av lax och lammstek till lunch innan de for sin väg.
På kvällen var vi alla trötta och belåtna med påskhelgen. Barnen pratade i mun på varandra och berättade vad som sagts dem emellan och vad som hänt. Men så småningom lägrade sig lugnet och Erik kunde läsa fortsättningen ur Bröderna Lejonhjärta.
Nästa dag åkte vi in till stan och vinkade av barnen vid busstationen. Det blev lite tomt i hjärtat för både Erik och mig. Vi åkte hem och tog en promenad i skogen med Caline och nytillskottet Buttan, en jättestor labradorflicka. Vi konstaterade att det hade varit en väldigt trevlig helg trots missödet med elen. Och vi såg fram emot att vara ensamma med barnen nästa gång de skulle komma.

Jul och Nyår

"JUL OCH NYÅR"

Varannan fredag hela hösten stod jag och Erik vid Swebus hållplats och väntade på barnen. Det var en härlig tid med svampplockning, matlagning och bak tillsammans. Umgänge i soffan framför tv:n. På kvällarna läste Erik ur Astrid Lindgrens böcker Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta.

Julen tillbringade vi tillsammans med min mor och Anders. Han mådde mycket bättre nu och lagade mat så det stod härliga till. Hans förflutna som kock på båtar visade han verkligen.

Min mamma lagade rullmops som vi alltid hade till jularna när jag var barn. 

Efter middagen satt vi i vardagsrummet med kaffe och brasa. Mamma hade putsat den stora silverbrickan och dukat med frukt och julgodis.

Barnen ringde på kvällen och berättade om sina julklappar. De var glada och pigga och längtade till annandagen då de skulle komma och stanna till skolan började. 

När de kom blev huset fullt i några dagar. Dagen före nyårsafton kom min syster med man och barn. Min bror med fru kom också. Deras flickor var upptagna av annat men lovade att komma till påsk.

Huset blev knökfullt men alla var glada, positiva och hjälpsamma så allt flöt smidigt.

Nyårsafton firades med god middag och högtidligt skålande i mousserande vin vid 12-slaget.

På nyårsdagen ägde den stora tävlingen rum. Alla hade hjälpt åt att pista en slalombacke med hjälp av pulkor. Backen började på dyngstacken vid stallet och gick ner till sjön. Den hade sju portar. Barn under tio år som inte åkte slalom fick i stället åka kälke. Och då vann Sara förstås. Lycklig och alldeles röd om kinderna hissades hon av alla andra under den högtidliga prisutdelningen.

Resten av barnens skollov var härliga dagar med skidor, pulka och korvgrillning i skogen. En och annan limpa hann Gustav baka förstås.

Höst

Vi lämnade barnen mitt i natten hos deras mamma, med många pussar och kramar och försäkran att de skulle ta Swebus till oss nästa helg.

Erik och jag fortsatte de 20 milen hem till oss. Caline sov tryggt i baksätet och brydde sig inte om att vi skrattade och pratade med varandra.

Vi berättade för varandra vad som varit bäst under de tre veckorna. Erik tyckte att dagarna på stranden med sol och slottsbyggande i sanden varit bäst. Jag tyckte kvällarna med matlagning tillsammans med barnen var bäst. Alla tre gillade att laga mat och hjälpte mer än gärna till. Till Gustavs sorg fanns det ingen ugn i stugan. Han hade så gärna velat lära sig att baka bröd. Men jag försäkrade honom att nästa gång han kom till oss skulle han och jag baka limpor tillsammans.

Under hösten fortsatte Erik att skriva sin C uppsats. Den släpade efter och behövde nu bli färdig för att han skulle få ut sin examen. Jag fortsatte på mitt arbete med psykotiska unga människor.

Barnen hälsade på oss var 14 dag. Vi hade fullt sjå att hinna med allt som de ville göra under fredag till söndag eftermiddag. De tyckte om att vara med Erik i stallet och sköta om våra två hästar. Vårt lofte för hö var inte så stort så Erik och barnen hämtade hö hos en bonde i närheten en gång varannan månad.

På kvällarna lagade vi middag tillsamman. När Gustav hade baka bröd några gånger blev Anton och Sara lika intresserade. När vi höll på alla fyra var det fullt med bunkar, mjöl och slevar över hela köket. Då kom Gustav på att han ville baka kakor. Det tog några gånger innan de blev ätbara. Han blandade ingredienserna lite hip som happ. Så småningom lärde han sig att följa recepten och då blev han nöjd.

Söndag eftermiddag var det dags att skjutsa barnen till stan och se till att de kom ordentligt på bussen. Vi vinkade och med tomhet i hjärtat satte vi oss i bilen och åkte  iväg under tystnad. Det hjälpte att vi var med i ett matlag och kunde åka hem till någon av våra vänner och äta middag och skratta och prata och under en stund glömma saknaden.

Augusti

I början av augusti var Erik hemma igen. Vi satte oss i den lilla röda bilen och åkte till Fårö i tre veckor. I baksätet satt Caline vår fyrvägskorsning som tillbringat sommaren med mig i huset långt ut på landet.

Under två veckor utforskade Erik och jag allt som fanns att uppleva på Fårö.

Sista veckan kom barnen flygande och vi hämtade dem i Visby. Det var trångt i baksätet. Där satt Gustav, Anton och Sara med Caline mellan sig. Pojkarna sjöng Suicide is painless gång på gång. En av de bästa melodier jag vet.

Vi tillbringade lata dagar på stranden och försökte förgäves rensa smörgåsarna från sand. Men det var ok. Vi njöt och barnen njöt av sol, lite vind och det varma sköna vattnet.

På eftermiddagarna gjorde vi utflykter. Vi upptäckte Norsta Auren, stranden på norra Fårö. Och sedan dög ingen annan strand. Ibland hade vi picknick på avastranden och ibland åkte vi till flygsandsfältet.

Efter några dagar kom Eriks äldre bror Anders. Han hade blivit av med sitt jobb på grund av sina alkoholbesvär. Erik tog hand om honom. Försökte hjälpa honom att sluta med sitt drickande. De var borta hela dagarna. Under tiden satt barnen och jag i gräset utanför stugan och spelade kort. Gustav var väldigt duktig och vann oftast.

Efter några dagar åkte Anders och vi hade Erik hos oss igen. Vi grillade på stranden. Korv och mashmallows. Augustimörkret hade sänkt sig när pojkarna snubblade uppför trappan till loftet och vi gick in i stugan.

Barnens mamma väntade barn så det var med spänning vi gick till telefonkiosken ett par kvällar för att höra om det nya barnet kommit. Till slut hade de fått en liten syster. De blev väldigt glada och pratade hela vägen hem om vad hon skulle heta.

Men allt roligt har en ände. Till slut var vi tvungna att ta båten till Nynäshamn. Vardagslivet började med arbete och sko

Början

"BÖRJAN"

Den sommaren min sambo Erik och jag var nya för varandra satt han i fängelse 2 månader för vapenvägran. 

Under en helg kom hans pappa med de tre barnen, två pojkar och en flicka. 5, 7 och 9 år. De bodde hos mig och hälsade på Erik på dagarna. Vi var alla nya för varandra och väldigt nervösa. Jag hade städat hela det stora huset och möblerat om så att det passade två vuxna, tre barn och mig.

På kvällen åt vi middag tillsammans och barnen berättade i mun på varandra att de hade sparkat boll med pappa och haft väldigt roligt.

Senare skötte jag om mina hästar och lilla Sara följde med. Hon sa att hon inte alls ville hälsa på sin pappa utan vara på morfars lantställe. 

Jaha tänkte jag. Så kan det också vara. Synd om Erik. 

När vi var klara gick vi ner till de andra och satt ute en stund och pratade. Eftersom Eriks pappa också var ny för mig försökte vi trevande ”känna varandra på pulsen”.

Så småningom var det läggdags och vi samlades alla i barnens rum där farfar läste ur Bröderna Lejonhjärta. 

Helt utpumpad kunde jag dra mig tillbaka lite senare. Jag funderade igenom dagen och kunde konstatera att jag var nöjd med min insats.

Nästa dag åkte farfar och barnen direkt hem efter att hälsat på Erik några timmar. När vi pratades vid på kvällen var han nöjd och glad över barnens besök.