Tisdag i oktober

 På tisdagen skjutsade vi barnen till skolan. Erik stannade med dem medan de gick in i sina klasser.

Jag fortsatte till jobbet som vanligt. Väl där ringde jag min mamma och berättade att barnen börjat i skolan. Hon hade redan pratat med Elisabet så hon visste vad som hände på Karintorp.

På hemvägen handlade jag middag. Det blev spagetti med köttfärssås som Erik gärna lagade.

Innan middagen var klar kom Lena i sällskap med en socialsekreterare från stan. Jag minns inte vad hon hette, men jag minns att hon hade en väldigt fientlig utstrålning. Och inte presenterade hon sig heller. Lena ville prata ensam med barnen. Hon tog dem och socialsekreteraren med sig upp i vardagsrummet och stängde dörren. Erik och jag förstod ingenting. Vi kände oss vilsna och undrade varför vi inte pratade allihop, lugnt och sansat. Efter en kvart kunde jag inte hålla mig utan gick upp och sa att jag tyckte det var fel att göra så här. Och framförallt tyckte jag det var fel av socialsekreteraren att inte samla oss allihop utan stänga in sig med Lena och barnen. Det var ju trots allt inte så att vi hade kidnappat dem. De hade framfört önskemål om att flytta till oss och det var det vi nu skulle reda ut. Erik och jag borde ha fått vara med. Det sa jag också. Och sen gick jag arg som tusan.

Efter en stund kom socialsekreteraren ned och talade om att hon arbetade på familjerätten i stan och att vi skulle ses där klockan tio nästa dag. Det retade mig att hon inte hade presenterat sig. Det tyckte jag faktiskt hörde till god ton. Men jag sa inget. Sedan åkte hon och Lena iväg.

Det blev sen middag den kvällen. Men vi gjorde så gott vi kunde. Erik läste som vanligt för barnen när de lagt sig.

.

 .

.

Söndag andra veckan i oktober

Erik ringde Lena som fick ett ordentligt vredesutbrott som väntat. Hon gick inte med på att barnen skulle flytta till oss.

På måndagen stanna Erik hemma med barnen.  Jag for till jobbet som vanligt.

På förmiddagen ringde han till rektorn på skolan som låg i byn fyra kilometer från Karintorp.

Erik sa som det var att hans barn kommit på en vanlig helgvistelse och inte ville åka hem. Han kom överens med rektorn om att barnen kunde börja skolan redan nästa dag.

När jag ringde hem på eftermiddagen fick jag veta att Lena hade ringt och sagt att hon ville att barnen skulle åka hem. När Erik sa nej sa Lena att hon tänkte komma till Karintorp och själv prata med barnen. Erik hade sagt att det var bra om hon kom så att de fick prata igenom situationen i lugn och ro.

Erik och jag pratade också om bekymret med att barnen inte hade ombyten eller lämpliga kläder för årstiden. Oktober hade blivit väldigt kall de senaste dagarna. Jag ringde min svägerska Elisabet i Stockholm och berättade vad som hänt. Hon sa att det fanns kläder kvar sedan deras barn var yngre. Hon erbjöd sig att packa ihop det som var lämpligt och så skulle hon och Petter min bror komma till oss nästa helg. Jätteskönt tyckte jag. Men det var ju några dagar till dess. Så jag köpte ett ombyte till alla tre på vägen hem från jobbet.