Translate

torsdag 30 november 2017

September - Oktober







Svante hade bott hos sin pappa sedan han och jag skildes. Jag hade saknat honom mycket. Vi hade stått varandra ​​nära innan ​​skilsmässan och det hade tagit lång tid för oss​​ att hitta​​ varandra igen.
Svante hade kommit lagom till sin födelsedag Och den ​ ​firade  vi med​​ alla tillbehör, ljus​​  och flagga, choklad med vispgrädde, och solskenstårta.

Jag och Gustav fyller år i början av oktober. Erik och jag firade min födelsedag med den obligatoriska solskenstårtan, ljus och flagga. Några dagar senare kom, barnen. lördagen var det dags för Gustavs ​​födelsedagsmiddag.
Gustav hade önskat sig krabba. Jag älskade det också vi åt det till lunch. 
Hasse och hans flickvän Maria kom för att gratta. kvällen satt vi i matsalen​​  med Gustavs
10 tända ljus och några stakar till för oss andra. Vi åt älggryta ​​och till efterrätt blev det marängswiss.

När barnen hade lagt sig efter den obligatoriska sagan satt Erik​​  och jag i köket​​  och pratade om att vi kände oss​​ glada och nöjda över att​​ vi​​ hade firat Gustav. Och att det blivit lyckat. Erik trodde att​​ Gustav också var nöjd med grattandet.

Vid tiotiden kom Sara tassande. Hon kröp upp i Eriks knä. Hon kunde inte sova och ville gosa med sin ​​pappa ett tag. ​​Och det var mysigt att se far och dotter pussas och småprata med varandra. 
Jag vill inte åka hem. Jag vill bo hos er, sade Sara och vände sig​​  mot mig.
Erik och jag tappade hakan. Vi tittade varandra och ​ ​fick inte ett ord ur oss​​ en ​​lång stund. 
Men lilla gumman visst får du det, sa Erik när han hämtat sig. Men varför vill du inte bo hos mamma?
Jag tycker att det är mycket bättre ​ ​hos ​​er. Här är​​ lugnt och skönt. Hemma ​​är det alltid en massa gap och skrik.
Erik och jag tittade varandra och jag​​ såg ​​glädjen i hans ögon.
Det är klart att du ​ ​får det,​​  sa jag medan jag tänkte. ​ ​Hur  ska​ ​ det gå? Lena​​  kommer aldrig attmed att Sara flyttar ​ ​till oss.
Men vi ​​ska kanske prata med Anton och Gustav​​  också. De kanske inte vill​​  bo här.
Jag hörde att dom pratade​​  när jag smög ner.
Ja men​​ går vi upp till dom nu, sa Erik och satte ner Sara golvet.
Men ska vi inte sova saken först, sa jag, men Erik skakade ​​  huvudet ​​och gick mot trappan.

Pojkarna var mycket riktigt vakna.
Ja vi vill också bo här, sa Gustav när Erik berättat att Sara ville bo Karintorp.
John är​​ inte snäll, sa Gustav.
Nej det är han​​ verkligen inte, fyllde Anton​​ i.
​​Vad gör han då, frågade Erik.
Han slåss,​​ sa Gustav.
blev Erik​​ arg och frågade​​  om ​​John brukade slå dem. Det hade hänt en ​​gång att Gustav hade fått en örfil när​​ han hade grälat med​​ John.
Och vi måste  kalla​​ honom pappa. Och det vill vi inte,​​ sa Anton.
Vi fortsatte en lång stund att prata om vad barnen ville, vad som var möjligt och vad Erik skulle säga till deras mamma när han ringde. Barnen ​ ​var  fast beslutna att flytta till ​​Karintorp.
Erik lovade​ ​ att ringa med ​​detsamma ​​efter frukost nästa morgon.
Till slut kunde​​ vi krama om barnen och säga godnatt. 
Erik och jag låg​​ länge och​​ pratade​​ innan vi somnade. Livet hade tagit en​​  oväntad inriktning. Jag tänkte vad Erik hade berättat ett år tidigare.​ ​ Att barnen hade bott periodvis hos honom.
Sara hade han hämtat BB ​ ​när ​ ​hon var ​ ​tre veckor.​​  Hon​​  hade  ​​bott hos honom  i  åtta  månader.
var​​ Erik tvungen​ ​ att ​​ta en​​ del av​​ sitt ​​fängelsestraff för vapenvägran. Sara, Anton och Gustav blev placerade i fosterhem ​ ​i flera​​  månader innan ​​Lena tog hem ​ ​dem.  Jag visste​​ att Erik saknade sina barn väldigt mycket. 
Klart att barnen​ ​ skulle bo med ​​oss ​​om det ​​var det ​​de ​​ville. Men vad skulle Lena säga ​​när hon fick veta det. Hon skulle aldrig med ​ ​det,  tänkte jag.​​ Men jag sa​​  inget.

bilden lånad från nätet