Höst

Vi lämnade barnen mitt i natten hos deras mamma, med många pussar och kramar och försäkran att de skulle ta Swebus till oss nästa helg.

Erik och jag fortsatte de 20 milen hem till oss. Caline sov tryggt i baksätet och brydde sig inte om att vi skrattade och pratade med varandra.

Vi berättade för varandra vad som varit bäst under de tre veckorna. Erik tyckte att dagarna på stranden med sol och slottsbyggande i sanden varit bäst. Jag tyckte kvällarna med matlagning tillsammans med barnen var bäst. Alla tre gillade att laga mat och hjälpte mer än gärna till. Till Gustavs sorg fanns det ingen ugn i stugan. Han hade så gärna velat lära sig att baka bröd. Men jag försäkrade honom att nästa gång han kom till oss skulle han och jag baka limpor tillsammans.

Under hösten fortsatte Erik att skriva sin C uppsats. Den släpade efter och behövde nu bli färdig för att han skulle få ut sin examen. Jag fortsatte på mitt arbete med psykotiska unga människor.

Barnen hälsade på oss var 14 dag. Vi hade fullt sjå att hinna med allt som de ville göra under fredag till söndag eftermiddag. De tyckte om att vara med Erik i stallet och sköta om våra två hästar. Vårt lofte för hö var inte så stort så Erik och barnen hämtade hö hos en bonde i närheten en gång varannan månad.

På kvällarna lagade vi middag tillsamman. När Gustav hade baka bröd några gånger blev Anton och Sara lika intresserade. När vi höll på alla fyra var det fullt med bunkar, mjöl och slevar över hela köket. Då kom Gustav på att han ville baka kakor. Det tog några gånger innan de blev ätbara. Han blandade ingredienserna lite hip som happ. Så småningom lärde han sig att följa recepten och då blev han nöjd.

Söndag eftermiddag var det dags att skjutsa barnen till stan och se till att de kom ordentligt på bussen. Vi vinkade och med tomhet i hjärtat satte vi oss i bilen och åkte  iväg under tystnad. Det hjälpte att vi var med i ett matlag och kunde åka hem till någon av våra vänner och äta middag och skratta och prata och under en stund glömma saknaden.